Det vackraste i trädgården är naturen själv – det är Renatas motto. Hon vill inte ha en, som hon säger, onaturligt prydlig och slipad trädgård – hon låter alla blommor blomma. Som de vill, och i den takt de vill. Hon är ett blomsterbarn, i ordets rätta bemärkelse.
Renata tycker att trädgården skall upplevas med alla sinnen. Hon njuter av fåglarnas kvittrande, vattnets sorlande, fjärilarnas färgprakt och blommornas doft. Och rent ut sagt salig blir hon då hon känner gräset under sina bara fötter – det kittlar ju så underbart!
Renatas trädgårdsmöbler är gamla och vackert nötta, kalkylerat ovårdade. Att köpa nytt är alltid en eftergift, en liten förlust. Renata fyndar gärna bland sådant andra slängt bort – andras skräp kan bli hennes käraste skatt. När hon letat färdigt på sina bekantas bakgårdar letar hon vidare på loppmarknader när och fjärran. Och om hennes trädgård trots det ser för klinisk ut placerar hon ut syltburkar med diffusa små plantor på fönsterbräden och trappavsatser. På kvällen smyckar hon sin trädgård med lyktor av olika slag för ingenting är ju mysigare en levande ljus.
Även om Renata njuter av sin trädgård och ser den som sitt andliga hem är hon inte direkt förtjust i det egentliga trädgårdsarbetet. Trädgården finns i första hand till för upplevelsen och det andliga. Och det är något som bäst avnjuts liggande i en hängmatta ur vilken man kan överblicka naturen – och ibland kanske slumra till en smula
Gör ditt eget trädgårdstest...
